Mitt nya liv

Det var ett bra tag sedan jag bloggade.
Har inte direkt känt mig motiverad eller direkt haft något att skriva om.

Men nu händer det saker i mitt liv igen.
Eller rättare sagt - Jag har tagit tillbaka mitt liv! 

Sommaren 2011 frågade min mor mig vad jag ville med mitt liv.
Och jag bröt ihop fullständigt när jag insåg att mitt liv inte alls var som
jag ville att det skulle vara.

Där satt jag i trädgården i alldeles för mycket kläder för att jag var alldeles för
stor för att ha bara ett linne och ett par shorts.

Min mor frågade mig om jag hade funderat något på en magsäcksoperation och
visst hade jag det.
Förut skulle jag aldrig ens komma på tanken. För i min värld kändes det som ett misslyckande
göra en operation. Jag ville ju klara av att gå ner i vikt själv!

Men uppenbarligen så kunde jag inte det.
Så min mor sa att när du kommer hem, boka då en tid till läkaren och se vad han tycker.
Jag bokade en tid till vårdcentralen och fick komma dit den 4:e oktober.

Läkaren frågade vad jag behövde hjälp med och jag svarade: Det här - och pekade på hela mig.
Sen fick jag berätta om mitt liv och alla försök till viktnedgång.
Sen togs det en MASSA prover + att jag var tvungen att kliva upp på den hemska vågen och inse att jag självklart vägde mer än jag trott.
Den visade 113 kg. Jag grät inombords!

Remissen skickades iväg till Sahlgrenskas överviktsenhet och sen fick jag efter några veckor en ny tid till vårdcentralen för ny provtagning.

Sen började väntan på att få komma på gruppinformation på Sahlgrenska.
I början av januari 2012 kom äntligen brevet att jag var kallad den 26:e januari på gruppinfo.
Väl där sprang jag på en helt underbar tjej som jag håller kontakt med idag. Och vi peppar varandra massor!

Väl på gruppinformationen satte de oss, ett gäng tjockisar ( vi var säkert 100 personer ) i ett och samma rum och där fick vi lyssna på vad en gastric bypass innebär och att man även kunde på annan hjälp.
Men för min del var det bara operationen som var aktuell.
Fick med mig en massa bra information och jag fyllde även i ett papper att det var en operation jag ville göra.

Sen kom ännu en lång väntan på att få veta om jag skulle bli godkänd eller inte.
I mitten av februari kunde jag inte vänta längre utan ringde själv upp för att kolla resultatet.
Och ja, jag blev godkänd!
Studsade säkert runt här hemma i lägenheten i flera minuter efter jag lagt på luren.

Sen kom ännu en väntan. Väntan på att bli kallad till kirurgen för samtal.
Och jag väntade och väntade...
En dag ringde telefonen och jag skulle bli flyttad till Skövde KSS istället för att bli opererad i Göteborg.
För mig var det helt ok.
Och sen väntade jag på att Skövde skulle ringa.
Men i mitten av april ringde jag själv till Skövde och fick då beskedet att jag skulle komma dit tre veckor senare + börja på flytande kost samtidigt. HJÄLP tänkte jag!
Och operationsdatum är 4 juni avslutar hon med. HERREGUD tänkte jag!

Så 3 veckor senare börjar jag att flyta, vilket innebar att jag drack 4 st modifastshakes/ dag + 1 ½ liter vatten.
Den 8 maj åkte jag till Skövde KSS för inskrivningssamtal och träff med kirurg.
Fick lämna blodprov och de tog även ett EKG.
Fick även ställa mig på den hemska vågen och då blev min startvikt som det kallas: 119,4.
Skulle tappa 10 kilo innan operationen sa de.
Jag träffade kirurgen, narkosläkaren och dietisten och allt kändes hur bra som helst.

Så i 4 veckor drack jag mina shakes och mitt vatten och plötsligt var dagen D här.
Mina föräldrar körde mig till Skövde KSS och väl där fick jag väga mig - Hade bara tappat 7,8 kg men kirurgen var nöjd. Bytte om till sjukhuskläder och fick säkert 10 olika tabletter att svälja.
Ner i sängen och rullades ner till operation. Klockan 8:00 minns jag att jag tittade på klockan och insåg att jag verkligen skulle göra detta - Sen minns jag inget mer förrän jag började vakna till vid 11:30.

Tog ett tag att vakna till men runt 14-tiden satt jag i en fåtölj och sippade vatten ur ett snapsglas (!).
Och vid 16 var jag uppe på avdelningen och knallade runt.
Alla tyckte att jag var ovanligt pigg :)

Mina föräldrar kikade in vid 18:30 och de tyckte också att jag var pigg. Allt kändes himla bra förutom att jag var öm, gick framåtlutad och inte kunde sitta ner mer än 10 minuter för då fick jag ont i ryggen.
Jag delade sal med 4 andra kvinnor och detta var verkligen ingen dans på rosor.
Sov inte mycket den natten då den ena kvinnan snarkade som om hon var besatt = Tänk Exorcisten filmen.
Den andra var förvirrad och undrade hela tiden vem som stulit hennes tänder och om hon kunde bli utsläppt snart, den tredje kvinnan fick ont i magen på natten och svimmade inne på toa - Det blev kaos! Och den stackars fjärde kvinnan var bara skinn och ben, då hon endast vägde 44 kg och hade ont överallt.

Så man kan sammanfatta den natten med att jag satt och försökte sova.

Dagen efter var jag uppe och gick mycket. Träffade kirurgen, som tyckte allt såg bra ut.
Och på eftermiddagen fick jag äntligen åka hem.

Kan knappt idag förstå att det redan gått två månader sedan jag var med om allt detta.
Jag fick på bara några veckor och timmar på operationsbordet en ny kropp och ett nytt liv.

Och jag älskar mitt nya liv :)